Livet på Dalslands kanal lockade hem Anton och Kitty

Foto: Kitty och Anton Homedal

Det är en varm försommardag när M/S Dalslandia lämnar kajen i Håverud. Ombord finns förväntansfulla passagerare från både Sverige och andra delar av Europa. Några kommer från Nederländerna, andra från Tyskland. Ett glatt gäng SAAB-entusiaster från Trollhättan hälsar på varandra över däck. Och mitt i allt står familjen Holmedal.

Pappa Sture tar emot dagens gäster och hjälper dem ombord. På nedre däck förbereder mamma Annika lunchen i byssjan. I styrhytten står sonen Anton och gör klart för avgång.

– Välkommen ombord, säger Anton med ett stort leende.

Snart börjar vattnet forsa genom slussen. Kameror plockas fram och några av passagerarna samlas längst i fören för att fånga ögonblicket när båten sakta börjar lyftningen uppåt.

Under resan mellan Håverud och Bengtsfors passerar båten 16 slussar och lyfts närmare 35 meter genom Dalslands sjö- och kanalsystem. För många är det en unik upplevelse. För Anton är det vardag, dock fortfarande lika fascinerande.

– Det är ingenjörskonst på hög nivå. Tänk att de byggde allt detta i slutet av 1800-talet, utan de maskiner vi har i dag. Varje gång man kör här så slås man av vilket enormt arbete det måste ha varit.

Men det är faktiskt inte slussarna som får honom att återvända år efter år.

– Det är människorna, för ingen dag är den andra lik. Det spelar ingen roll om solen skiner eller om det regnar, för mig är det mötena som gör mitt jobb så speciellt.

Ett liv på kanalen

För Anton började livet på kanalbåtarna långt före det att han själv stod i styrhytten. När hans föräldrar Sture och Annika tog över verksamheten 2008 blev båtarna en naturlig del av familjens vardag.

– Jag vet faktiskt inte hur många gånger jag har åkt kanalen. Som tonåring jobbade jag ju som hoppilandkalle. Så säg att man räknar 180 turer om året i sju år, plus alla somrar i ungdomen, så blir det såklart några stycken, säger han och skrattar.

Kanaltrafiken engagerar hela familjen. Brodern Jacob, som bor i Stockholm, har ett viktigt finger med i verksamheten och ansvarar för ekonomin. Antons hustru Kitty ansvarar för bokningar, administration och anställningar inför säsongen, medan Anton kör båt.

Ombord på båda kanalbåtarna serveras fortfarande en meny som bär spår av kanalens historia. Den varmrökta laxen med färskpotatis och kall sås är en favorit bland gästerna. Receptet på såsen har följt med sedan tiden då Gertrud drev Storholmen, som är systerbåten till Dalslandia, den båt vi för dagen bordat.

Gertruds sås är lite av ett matarv som lever vidare, säger Anton. Och den är nästan obeskrivligt efterfrågad.

En sommar som förändrade allt

I Åre hade Anton och Kitty byggt upp ett liv tillsammans. Där föddes de två döttrarna och där trivdes de bra. Men när möjligheten kom att prova en sommar i Dalsland väcktes en ny tanke.

– Vi kom hit för att testa. Hela familjen knödde in oss hemma hos Annika och Sture. Vi bodde i Antons gamla pojkrum allihop, berättar Kitty och skrattar. Och det gick alldeles utmärkt. Tanken var att stanna en sommar, men i själva verket förändrade den sommaren hela deras liv.

– Allt flöt bara på, säger Anton.

För Kitty fanns också en längtan efter något annat.

– Jag hade länge drömt om att bo på landet. Att ha naturen nära och mer utrymme omkring oss.

När vintern kom hade de bestämt sig: De skulle flytta hem! Till Dalsland.

Vi letade gård, men trivs otroligt bra inne i Bengtsfors

Planen var egentligen att hitta en gård på landsbygden. Men efter att först ha hyrt ett hus hittade familjen i stället en villa från 1920-talet mitt i Bengtsfors.

– Vi renoverar fortfarande rum för rum, säger Kitty. Vi tycker om att skapa något eget och sätta vår prägel på huset. Men man blir aldrig riktigt färdig med att renovera. När man är klar, så börjar allt om igen.

Levande föreningsliv engagerar

I dag är båda engagerade i föreningslivet. Kitty är fotbollstränare och Anton har engagerat sig i verksamheten kring Åmåls SkiCenter.

Föreningslivet är ett fantastiskt sätt att lära känna människor och bli en del av samhället.

Anton ser också sitt engagemang som en viktig del av föräldraskapet.

– När vuxna finns på plats skapas trygghet. Och så tror jag att det avdramatiserar det där med pinsamma föräldrar lite grann. Vi är närvarande och vi gör saker tillsammans.

Bengtsfors betyder mycket för familjen.

– Vi är så otroligt stolta över allt som händer här. Det finns en drivkraft och ett engagemang som gör att samhället, Bengtsfors köping, utvecklas. Och framför allt finns det människor som vågar satsa här. Det betyder så mycket för ett samhälle!

Anton lyfter särskilt fram restaurangerna och caféerna som startat de senaste åren.

Folk gillar ju att träffas. Att gå ut och äta eller ta en bärs tillsammans. Sådant gör enormt mycket för ett samhälle.

Åkte kollektivt från Manhattan till Bengtsfors

En sak som överraskat dem efter flytten är hur nära allting känns.

– I Åre kändes det ibland som att man bara hade två geografiska riktningar att åka åt. Här har vi hur många som helst.

På sommaren jobbar vi måndag till lördag. Efter sista turen på lördag kväll brukar Kitty och flickorna hämta Anton vid båten och ge sig iväg på ett äventyr. Ibland mot Grebbestad för krabbfiske. Ibland mot Göteborg och Liseberg och ibland till familjens släktgård i Nössemark.

– Nössemark är en fantastisk plats. Där finns ett lugn där som är svårt att beskriva. Jag vet ingen annan plats som jag kan koppla av så mycket på som där.

Och för den som tvivlar på tillgängligheten här i Dalsland har Anton till och med gjort ett eget test. I samband med att han fyllde 30 fick han en resa till USA.

– Jag ville se om det gick att resa kollektivt hela vägen från Manhattan till Bengtsfors. Och det gick faktiskt! Mamma erbjöd sig att hämta mig i Åmål, men då visade det sig att det gick en anslutande buss, så jag kom hela vägen hem till busshållplatsen i Bengtsfors!

Han skrattar.

– Inställningen betyder ganska mycket.

Sjöarna och tystnaden

Naturen är en självklar del av familjens vardag, och de ser det som en lyx som de själva valt.

Anton och Kitty berättar om kvällar på sjön Foxen himlens magiska färger långt efter att solen gått ner. Om grynnor i Lelång där båten ligger stilla i kvällssolen. Om svampplockningsturer i skogen och spontana utflykter bara för att vara ute tillsammans.

– Vi älskar att bara ge oss ut. Det behöver inte vara krångligare än så, säger Kitty.

Anton minns särskilt en kväll tillsammans med sin pappa på Foxen.

– Himlen var röd som en blodapelsin långt efter att solen gått ner och sjön låg helt stilla. Vi gled tyst fram med kanalbåten. Det är en upplevelse som jag kommer att bära med mig resten av livet.

Det är också tystnaden som betyder mycket.

När mörkret faller över sjöarna öppnar sig ett stjärnvalv som få platser kan erbjuda. Här syns Vintergatan tydligt, och under sensommarkvällarna är det inte ovanligt att se stjärnfall.

– Det finns en närvaro här som är svår att hitta någon annanstans. Inga konstgjorda ljus som stör, bara stjärnorna, tystnaden och naturen omkring dig.

Kittys familj flyttade hit

Sedan Anton och Kittys flytt har fler familjemedlemmar hittat till Dalsland. Kittys föräldrar har flyttat till Bengtsfors. Hennes bror och hans fru har också valt att bosätta sig här.

För Anton känns det ibland som om livet hittat tillbaka till sin början.

– Jag tror faktiskt att det var meningen att vi skulle hamna här. Cirkeln har på något sätt slutits.

När Dalslandia sakta lämnar ännu en sluss bakom sig är det lätt att förstå vad han menar.