Kristian – tvärs över landet och hem till Dalsland

Foto: Privat

Mitt i en rådande 30-årskris med småbarn i Stockholm tog den ständigt närvarande spontaniteten Kristian tvärs över landet till Lilla Paris. Vänersborg, en plats han mer eller mindre bara kände igen från en svensk film som utspelade sig på ett öde torg framför en korvkiosk med namnet Grill Ivar.

Efter att ha arbetat med lite av det mesta i livet, med allt från restaurang och montör på en stötdämparfirma till truckförare på lager och att driva en Siba-butik, kände Kristian att han ville tillbaka till det som hela livet varit hans stora passion och gymnasieval: grafisk formgivning, film och foto. Rättare sagt Medieprogrammet eller “Flumlinjen”, som
många kallade den i slutet av 90-talet.

Och även om han har lätt att fastna i nya intressen var just dessa en självklar sak att återvända till. Lite drygt tolv år senare, med daglig pendling till reklamskolan YRGO och byråjobbet i Göteborg, hittade Kristian och hans sambo Linn till slut den mysiga lilla gården
Hasslekroken, alldeles i södra delen av Dalsland, inom Vänersborgs kommun.

Här blickar vi ut med fri sikt mot vackra slättlandskap och för första gången upptäcker jag årstiderna på ett helt nytt sätt, genom naturen.

Både Kristian och hans sambo Linn har ett stort intresse för byggnadsvård och just nu studerar Linn till bebyggelseantikvarie. De försöker förvalta gården varsamt, då den har en väldigt rik historia.
Just nu iordningställer de lillestugan på gården för att fortsätta traditionen som generationsboende. Här har människor i alla tider levt tätt ihop och tagit hand om gården tillsammans. Något som de ser som ett otroligt värde för att kunna skapa en starkare samhörighet i familjen.

Det handlar inte alltid om att göra stora förändringar för att sätta sin egen prägel, utan om att lyssna på vad platsen redan är och ta vara på det som tilltalar en, säger Kristian.

Kort efter husköpet kom ett oväntat avbrott. Kristian blev varslad från sitt senaste jobb. En given anledning till oro, men för honom blev det också ett efterlängtat andrum. "Det gav mig tid att faktiskt ställa frågan: vad vill jag använda min tid till?

Svaret hade länge funnits där. Ett starkt intresse för fotografi, för människor och deras historia. För de små detaljerna som tillsammans formar en plats. Och när möjligheten plötsligt dök upp att arbeta som kommunikatör för Dalslands kanal hittade han äntligen
hem. Arbetet stillar hans nyfikenhet på mikrohistoria, de små berättelserna som ofta hamnar mellan de stora rubrikerna. Det bästa han vet är att ge sig ut, möta människor och dokumentera deras vardag.

Det är i de personliga mötena som landskapet verkligen blir levande. Här finns så många fina individer jag annars aldrig hade mött. En av de finare är katten Totto.

I dag beskriver Kristian sig som djupt fäst vid Dalsland. Kanske till och med lite patriotisk. Kärleken till platsen har vuxit fram genom arbete, vardag och en närvaro som tidigare saknats.

Resan från Stockholm till Dalsland blev längre vad än antalet mil antyder. Den ledde fram till något nytt: ett hem, nya sammanhang och en ny riktning framåt. Och kanske är det just så Dalsland ofta fungerar. Man kommer hit av en anledning, men stannar för något man inte visste att man letade efter.