Dalslands historia - en viktig del av Henriks vardag

När Henrik Nyström springer genom skogarna runt Dals-Ed är det inte kilometertider han jagar. För med hjälp av gamla kartor och en stor portion nyfikenhet letar han efter spåren av alla de människor som levde här långt före oss. Jakten på övergivna torp och bortglömda berättelser har blivit ett sätt för honom att förstå både landskapet och sig själv.

Vi möts vid Tavlan, motionsområdet strax norr om Ed, en plats där många börjar sina löprundor och vandringar. Vi lämnar parkeringen bakom oss och följer en smal stig in i skogen. Bara några hundra meter bort ligger Stora Le, men sjön döljs helt av den täta skogen. Det är helt stilla. Bara ljudet av våra steg och vinden som rör sig högt där uppe i trädkronorna.

Henrik Nyström går lugnt framför mig. Plötsligt stannar han och pekar mot några stenar som nästan försvunnit under mossan.

– Ser du?

Jag tittar på en gammal stenmur. Men Henrik ser något helt annat.

– Här har någon haft en plan!

För honom är skogen full av berättelser. Där någon ser en glänta ser han ett hem. Där andra ser ett röse ser han spåren efter en familj och ett liv.

Att hitta hem

Henrik föddes i Colombia och adopterades till Sverige när han bara var två månader gammal. När vi pratar om rötter tvekar han inte.

– Jag vet såklart var jag kommer ifrån biologiskt. Men mina rötter finns här i Ed. Det är här jag har vuxit upp och det är här jag hör hemma! Jag älskar att bo här!

Han blir tyst en stund och låter blicken vandra.

Jag är väldigt tacksam över att få leva just här. Det är något han säger flera gånger under vårt samtal.

Intresset för löpning kom egentligen av en slump. När hunden Tussi flyttade in 1997 behövde hon mycket motion, och Henrik följde motvilligt med ut i skogen. Det som började med att rasta hunden utvecklades så småningom till ett stort löparintresse. I dag springer han ultralopp på upp till 160 kilometer.

Löpningen har också blivit ett sätt att inspirera andra. Henrik har startat en löparklubb i Ed för att få fler att upptäcka naturen och glädjen i att röra sig ute.

– När jag kommer ut i skogen infinner sig ett lugn i min kropp. Här finns en balans som jag inte hittar någon annanstans. Det är något med berättelserna som vilar över platsen. De påminner mig om att vi bara är en liten del av något mycket större.

Skatterna som inte glimmar

Det är under löpturerna som upptäckterna kommer. Henrik följer gamla kartor från 1600- och 1700-talet och låter stigarna leda honom. Ibland dyker en husgrund upp. Ibland ett röse eller några gamla fruktträd mitt ute i skogen.

Henriks nyfikenhet har även inspirerat till att starta Facebookgruppen Övergivna gamla torp och platser i Dals-Ed.

Där hjälps människor åt att identifiera gamla fotografier, husgrunder och platser som annars riskerar att falla i glömska. Någon känner igen ett ansikte på ett gulnat fotografi. En annan vet vem som byggde torpet eller minns berättelsen som gått i arv.

Bit för bit får platserna tillbaka sina namn. Och de människor som en gång levt här, får tillbaka sina röster.

– Jag är ju ingen historiker eller arkivarie. Bara otroligt nyfiken. Jag vill veta vem som levde här före oss och se till att fler upptäcker vad som finns runt omkring oss.

Att ge människor en röst

Vi fortsätter längre in i skogen och kommer fram till Lägerlyckan. En plats omtalad i både sägner och lokalhistoria. Enligt traditionen ska Karl XII och hans karoliner ha slagit läger här innan marschen mot Norge hösten 1718. Det är dokumenterat att den svenska armén passerade genom Dals-Ed på väg mot Fredrikstens fästning, men om just detta var den exakta lägerplatsen vet ingen säkert.

Henrik pekar ut de stora groparna i marken.

– De kallas för kolgropar, eller kolningsgropar - att användas för att framställa kol. Men en del menar att de var latriner för soldaterna. Andra tror att de är spår efter äldre odlingar.

– För mig spelar det egentligen inte så stor roll. Det viktiga är de människor som varit här, säger han och ler.

Den meningen sammanfattar kanske Henrik bättre än något annat.

Sedan 2015 arbetar han på vuxenutbildningen i Dals-Eds kommun och hjälper människor från hela världen att lära sig svenska genom SFI. Under åren har han mött människor som flytt från krig, men också människor från Schweiz, Nederländerna och Tyskland som valt Dalsland för livskvaliteten.

– Det har hänt mycket de senaste åren. För tio år sedan kom många hit för att de var tvungna att lämna sina hemländer. I dag kommer många för att de själva har valt Dalsland. De arbetar på distans, renoverar sina hus och vill verkligen bli en del av bygden. Det märks inte minst på hur engagerade de är i att lära sig svenska.

Han funderar en stund innan han fortsätter.

Jag brukar tänka att jag har fått uppgift att vara språkrör. På jobbet försöker jag ge människor som kommit till Sverige en röst på svenska. När jag springer försöker jag ge en röst åt dem som levde här före oss.

Samma stigar

Vi börjar gå tillbaka mot Tavlan. Henrik berättar att han ofta springer samma stigar om och om igen.

– Tänk att människor har gått här i hundratals år. Bönder, soldater, barn och familjer på väg mellan gårdarna. Det är deras fotspår vi följer.

När vi kommer tillbaka till Tavlan ser vi skogen med andra ögon. Husgrunder, stenmurar och gamla fruktträd träder fram där vi tidigare bara såg skog.

Det är precis det Henrik hoppas att fler ska upptäcka. Historien finns kvar i landskapet. Ofta räcker det att stanna upp och titta lite närmare.